min första hela dag i ghana var en söndag. och tydligen så går man till kyrkan på söndagar. så det var bara att ge sig upp på morgonen och bege sig dit. lite halvträdd för att jag skulle behöva göra det varje söndag, tack o lov gick vi bara dit en gång, men det var en upplevelse som heter duga!

 

först och främst, att sitta i en kyrka och lyssna på en präst som snackar på ett språk man inte överhuvudtaget fattar ett ord av, är en upplevelse i sig. att det sedan är helt galen sång och dans, var rätt spännande. alla står upp o sjunger o härjar. faktiskt väldigt roligt, så det var bara att svänga med till musiken.

 

efter ungefär två timmar, där jag inte förstått ett enda ord, kommer det fram två snälla ghaneser som översätter allt. det blev lite lättare att hänga med då, givetvis. efter ett tag börjar det pekas på oss och dom säger att dom vill välkomna oss till församlingen typ. o inte nog med det, dom drar upp oss på scenen och ber oss sjunga en låt. emelie hade förvarnat mig o lisa om dehär innan, så vi hade ju kunnat tänka ut nån bra låt. men icke, så "bä bä vita lamm" fick det bli. och det blev lite av en succé. jajjemen, dom tyckte det va skitfint!

 

när vi kommer ut från kyrkan frågar jaques lisa vad låten egentligen handlade om. jag var glad över att han frågade henne, för hon får till ett svar i stil med "det handlar om att ge och såntdär". hade han frågat mig, hade jag väl sagt som det är, att den handlade om lamm och en lillebror som får strumpor.

 

påväg hem ifrån kyrkan stannade vi på en restaurang och beställde mat. fried rice with chicken. alltså jag dör så gott. alla jag pratat med vet att maten i ghana inte var det bästa jag varit med om, men dehär, helt fantastiskt gott. dehär med maten kommer dock få ett helt egen inlägg, för de finns såååå mycket att säga om den.